Vi kör dubbelt. Osteologi (skelettet) och rörelselära med amanuenser på sena eftermiddagar, föreläsningar om viscera (inälvor/ogansystem) på dagarna. Vi hade fem dagar på oss för hela osteologin. Kroppen har "bara" ca 206 ben (kan variera lite mellan individer), men kruxet är att de flesta benen har ett flertal hål, åsar, gropar, fåror - you name it - som man också måste kunna namnge på svenska och latin (och gärna på engelska, om man ska kunna använda bra referenslitteratur). Riktigt elaka ställen har dessutom namn som består av fyra ord (den kära "sulcus sinus sagittalis superior" till exempel, den goe lille fåran har du på insidan av skallbenet) så det är en massiv korvstoppning. Jag vet inte om jag är sådär jätteimponerad av pedagogiken i hur det hela går till...

(och min hjärna är som vanligt rätt rejält stokastisk rent kapacitetsmässigt, när man SKA veta vilka muskler som fäster vid en viss epicondylus eller vilken nerv som löper genom vilken foramen så minns jag det INTE alltid så snabbt, men att lilla a. meningea media som vi INTE behöver kunna just nu löper genom foramen spinosum i os sphenoidale - ja DET sätter sig utan problem, suck pust puh)

Mest illa tycker jag om många av de grekiska orden. Ja, men tänk er, latiniserad (latriniserad - bwaaahaha) grekiska, det kan bara bli rörigt. Processus pterygoideus och dess relaterade strukturer hade jag oerhört svårt för, det är något med bokstavskombinationen som bara skär sig i min hjärna. Jag satt på bussen hem och sa "pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, pterygoideus, - om och om och om igen (ja, jag muttrade med låg röst så resten av bussen slapp höra), det var absolut enda sättet jag kunde få in de förbaskade bokstavskombinationerna i skallen. Men det funkade. Det funkar ofta, man måste SÄGA det många gånger när bokstäverna travas på varandra på sådär motbjudande vis. Hur alla ord ska böjas är dessutom ett problem för sig. Vi har fått en crash course (15 minuter) i latinsk grammatik, men jag vet inte riktigt om det satt sig, eh, än.

(min grekiske kursare blir lite sur på oss när vi muttrar över det där med de grekiska orden ;))

Vår "huvud-professor" Gotte är helt suveränt bra, som tur är. Han håller i de flesta föreläsningarna, men stundtals dyker en och annan professor upp som kanske inte är lika klar att följa. Alla är roliga att lyssna på, men en del berättar hellre gamla rövarhistorier än reder ut de kroppsliga mysterierna. Rövarhistorier är ofta kul, men kanske inte när man lider av jordens pluggpanik. Då vill man ha struktur...