Idag avverkade jag veckans lyxgrej och lunchade med Thebe, jag sålde in alternativet grekiskt utan annan baktanke än "köttfärsfylld aubergine med tzatziki" (den är UNDERBAR, jag hade spanat in matsedeln på förhand och när den rätten serveras längtar jag dit!) - FAKTISKT, men när jag såg hovmästaren så mindes jag att de också söker serveringspersonal (men de hade specificerat "fem års vana" eller liknande i sin annons ;)) så jag kastade ur mig ett "hur är det, har ni fått många ansökningar på serveringsjobbet...?" när han skulle visa oss till bordet.

"Ja" suckade han men fortsatte sedan "men jag har inte hittat någon som jag gillar än".

Han känner min referens (som påstår att jag är den bästa serveringspersonal han har, jag blir glad varje gång jag minns de orden eftersom jag har ett pinsamt men svårförnekat behov av att få känna mig duktig vad jag än gör), så nu har han mitt telefonnummer OM inte någon av de personer han just nu testar får anställning.

Så kan det gå när man är ute på lunch ;)

I övrigt: trevligt som alltid med det sällskapet (Thebe alltså, inte hovmästaren :)).

-------

Ja, förutom serveringsjobbet har jag kastat in en ansökan om vikariat som tågvärd (!) och förfrågningar om två olika projektledarjobb idag. Betet är ute på alla möjliga håll, men jag vet ju folk som fått hålla på så här halvårsvis och mer utan att få napp.

Men ge upp? Njä, det går ju inte.

Jag tycker att jag är ganska bred i mitt sökande, jag vill ha ett jobb som "stepstone" att ha som grund för att kunna läsa alla de ljuvliga lösa kurser (kvälls- och distans-) jag kommit in på (de måste jag sumpa annars för att ens ha en chans att få stämpla, vilket jag aldrig ändå kommer att våga tro att jag ska få göra och... äh) och ironiskt nog så är det ju som alla arbetssökande vet så att bara man har ett jobb så blir det lättare att få nästa.

-------

Strax innan jag skulle ut igen så ringde en av kollegerna från Uppsala, hon kände att hon var på gång att bli jättesjuk så hon frågade om jag kunde tänka mig att ta 22 timmar under helgen. JAAAA! Jag blev överlycklig. Drygt halvtid den här veckan - jag tar en vecka i taget.

Sprang iväg, lycklig, för att möta Elsa-mamman, vi skulle på visning av Östra kyrkogården. Turistbyrån har den goda smaken att erbjuda ett antal mycket trevliga stadsvandringar av olika slag (förra året avverkade vi Kyrkbackspromenaden, fantastisk den också), och dagens guide (jag tror att hon hette Birgitta) var nåt i hästväg: trevlig och kunnig, hon brann för sitt ämne. Mer sånt!

Elsa-mamman och jag sänkte väl medelåldern på publiken med ca 30 år, men det var mysigt, det också.

-------

Men hur snabbt det blev höst? Högsommar igår och en bit in på förmiddagen idag, mulnande på lunchen och lagom till guidningen småregnigt, blåsigt och VAR kom alla gula löv på marken ifrån? :-O

Har jag missat dem förut, eller trillade de ner idag på bara nån timme? ;)

Kanske var ruskvädret den lämpliga inramningen för kyrkogårdsturen. Oavsett vilket, att krypa in i goa jeansjackan var skönt. Så här mycket (lite :)) höst kan det gärna få vara i åtminstone tre-fyra-fem månader till nu. Jeansjacke-kjol-tjocka-strumpbyxor-och-grova-kängor-höst är heeeeeelt OK.

-------

Värmeljus och en kopp te (note to self: inte ört-te ;)) när man kommer hem = jaaa

Snöglopp = nej nej nej

Mörkt kl 21 = jaa, OK då (i nödfall)

Mörkt kl 17 = neeeeej, vägrar

-------

|